Vilken fantastisk dag!

Det är en väldigt pleased Lina som sitter i soffan och inte kan hålla fingrarna från tangenterna.

Det har de senaste dagarna stått en flicka utanför Ica och frågat efter pengar. Min första tanke är att ringa efter hjälp, stackars tösen kan ju inte stå där. Dessutom är det kvällstid och såklart farligt. Men sedan dyker nästa tanke upp med en millisekunds fördröjning, vad ger det henne? Är det bäst för henne att bli omhändertagen av svenska myndigheter och inte förstår språket eller tigga utanför Ica och sedan gå tillbaka till sin familj, det enda hon vet. Nu förutsätter jag att hon har en familj och vill inte ta tanken i besittning att hon är ensam.
Jag såg henne ikväll igen och det är ledsamma ögon hon tittade på mig med. Jag gav henne ett leende men besvarades inte. Jag ville bara ta henne i mina armar. Det fick mig att tänka på vilka förutsättningar vi har, vilka vi föds med och vad vi gör utav dem... Läs på Dagens Ledare om en vecka! Flickan berörde mig och jag hoppas hon till trots har det bra.