Amerikanerna är världsbäst på självförtroende

Läs en bra kolumn på Metro.se

Lotta Lindmark, Tv-producent, sätter fingret på något viktigt.

Jag har en svensk kompis som bor i
USA, som jag nyligen var och hälsade
på. Hon vill bli låtskrivare och
sångerska. Ha, tänker ni – lycka till!
Så tänkte jag också när hon
bestämde sig för att lämna Sverige
för två år sedan. Men Jante finns inte
i USA – land of opportunities. Det
enda hon fått höra sedan den dag
hon kom till Amerika är: Allt är
möjligt. Du kan lyckas. Och första
steget mot att verkligen lyckas
med det man vill måste ju rimligtvis
vara att tro på sig själv.
Annars gör sannolikt ingen annan det. Frågan är
då hur man lyckas i Sverige – land of Jante.
Hela mitt liv har jag blivit itutad att allt är
svårt. När jag var liten var min högsta dröm att
dansa balett, men när jag var nio år krossades
drömmen. Jag fick höra att jag var plattfot och
därmed inte lämpad för att dansa balett. När jag
var i tonåren ville jag bli
skådespelare. Den drömmen
gick också i stå. Skådespelare
fick ju aldrig jobb,
fick jag höra.
Tillbaka till min kompis i
USA. Hon har redan arbetat
med de bästa låtskrivarna i
världen och är på god väg
att sälja in en låt till en
världsartist. Självklart handlar
det om kontakter och
talang, men mest av allt
handlar det om självförtroende
och en omgivning som stöttar.
Varför har vi i Sverige så svårt för att uppmuntra
folk som vill följa sina drömmar? Varför anses
människor med planer på rikedom och beröm -
melse som högfärdiga, självgoda och naiva? Att
bara skriva orden rikedom och berömmelse får
mig att skämmas lite och jag känner mig nästan
tvingad att försäkra att jag inte är en av dem som
längtar efter något så ytligt.
Om Sverige inte tar tillvara på sina egna
talanger kommer det snart inte att finnas
några kvar här.
Under min lilla vistelse i USA blev jag
småfrälst av alla positiva, själv säkra
människor som inte ber om ursäkt. Faktum är att
eleverna i skolan får lära sig retorik och att fram häva
sig själva. Det finns mycket som är knasigt i USA,
men på självförtroendeplanet håller de världsklass.
Så med min injektion av allt-är-möjligt, så siktar
jag nu på att bli kolumnist i The New Yorker. Och
skäms inte.