Som livet ter sig!

Igår var en väldigt turbulent dag. Mitt personliga liv vändes upp och ner. Idag ser jag mest ut som Kermit med enorma ögon och fortfarande en hel del tårar som faller ner längs kinden.
Självklart handlar det om kärleken och förlusten av den. Jag är inte helt överens med beslutet och det är det som gör ont.
Jag har sedan ett tag mött en fantastisk man och det funkade hur bra som helst direkt. I samma röra som jag fick mitt kök så drog hela denna kärlekshistoria igång. På samma sätt som det går bra så går det mindre bra också, en olycka kommer ju sällan ensam som man säger.
Jag blir så påverkad av mina känslor, jag behöver verkligen backa och ta ett helikopterperspektiv. Jag behöver tid, jag behöver ........ Jag vet inte vad jag behöver!
Jag är tom och varje gång jag tänker på hur ensam min tandborste är så blir jag ledsen. Kanske var jag kär i kärleken, kanske vill jag ha någon så mycket att jag står ut med saker jag inte borde. Det är säkert inte så men jag vill gärna ställa mig frågan.
Detta kanske är för mitt bästa, jag får ju förutsätta att det som händer är för mitt eget bästa. Det är ju det som är så oerhört svårt att se nu, jag trodde verkligen att detta skulle bli bra efter alla knashuvud jag mött längs livets väg. Men icke, så är icke fallet.
Jag behöver nu bara få alla dessa känslor ur kroppen för att kunna gå vidare. Jag är besviken och ledsen just nu men kanske var M bara en liten påminnelse om att den stora kärleken finns där och att jag skall hålla det i minnet. Tydligen var det ju inte M!
Nä jag får väl bara rida ut stormen och öppna sinnet..