Sanningen smärtar!

Jag har börjat inse och förstå och det suger fett. ..men på ett annat sätt är det skönt. Det blir bara så definitivt och chanserna minskar eller försvinner helt.

Om jag verkligen lyssnar på mig själv och tänker på vad min kropp och knopp försökt säga mig ett tag så kan jag ta emot det nu. Tidigare har kroppen försökt få mig att förstå att den situationen jag var i inte är tillräckligt bra för att fortsätta. Det som hänt är rätt för mig men jag är ledsen i hjärtat för det var ju ändå väldigt bra.

Fan också! Jag trodde att det kanske skulle bli bra. Nu när jag tänker till så blir det bra, det blir det bästa för mig och det skall jag vara glad för.

Men det skrämmer mig väldigt när jag tänker på hur duktig jag är på att skjuta bort alla känslor som jag inte vill ta emot. Jag tänker på hur många andra som gör likadant och år ut och år in går i samma upptrampade spår. Farligt farligt! Ta dig en riktig funderare, är det något din kropp vill säga dig som du slagit bort länge nog?
När jag tänker på mig själv så är det känslan jag ska lita på mer, känslan som dyker upp när jag är mitt uppe i en situation som jag tom kanske tycker är bra men inte bra nog. Lita på dig själv, du har bara en som du och det är bara du som kan designa ditt liv!