Vi är så bra på att prata, på att låta munnen glappa i tid och otid och låta andra lyssna till det vi har på hjärtat. Det finns så mycket vi vill säga och så mycket vi vill uttrycka, så mycket som är viktigt för oss. Så viktigt för oss att vi förutsätter att det är lika viktigt för andra.
Oftast har vi huvudrollen i filmen om oss själva och gästspelar inte sällan på Dramaten mitt i vardagen. Våra nära och kära, kollegor och vänner dras in som ofrivilliga statister och tvingas på en roll de inte bett om.
Men är du säker på att de i din närhet verkligen vill höra det du säger? Lyssnar de verkligen, tar de in informationen du försöker ge dem? För vem berättar du egentligen?
Ofta berättar vi väldigt beskrivande, situationer som egentligen hade behövt bara några få ord. Vi berättar för att övertala oss själva om att det vi säger stämmer, om att vi visst gillar att bo i förorten, fortfarande trivs på jobbet eller har det bra med vår partner. Vi använder orden som en självövertygelse. De som har det bra, på riktigt, och trivs med sig själva behöver inte berätta om det.
Det sägs ju att man skall lyssna med stora öron och prata med liten mun. Det finns så många människor runt om oss, så många öden vi skulle må bra av att höra om, öden och liv som skulle ge vårt eget liv perspektiv. Lyssna och du skall höra!
Lisa Nilsson sjunger i sången ”Det är bara ord”:
”Ref: Det är bara toner, toner som lever,
det är bara ord som redan finns.
Det är bara toner, toner jag lånat.
Det är bara ord, bara ord.”
Lånat, ord som redan finns. Allt som sägs är redan en gång sagt av någon annan. Även om vi vill tro det är så är inte våra ord unika. Det unika ligger i att ge precis så mycket information som den andre behöver och låta resten vara osagt och att lära oss att lyssna utan att behöva berätta om oss själva.
Av hela mitt hjärta och med en stor ödmjukhet vill jag tacka er alla för den värdefulla tid ni varje vecka har valt att lägga på mina ord. Nu väntar nya äventyr även om jag ännu inte vet vilka. Keep smiling and the world will smile back at ya!
Lina Nilsson den 19 augusti 2009
www.simplyfood.se
20 augusti 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar