Jag är en känslomänniska. Förut har jag tyckt att det varit bra att kunna visa mina känslor och ledas av dem men jag börjar undra om de leder mig på avvägar. Dock inte att förväxlas med magkänslan.
Tidigare har jag litat blint på mina känslor och att allt det jag känner måste vara sant eftersom jag känner det så starkt. Utan att reagera har jag följt känslorna och aldrig ifrågasatt om de är sunda eller verklighetsförankrade. Oj oj oj...
http://dagensledare.se/?cat=68&tid=5797
12 augusti 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar